Belastningsergonomiska mätningar

Folder belastningsergonomiska mätningar (PDF)

Direkta tekniska mätningar kan ge objektiv och kvantitativ information om den fysiska arbetsbelastningen. Till skillnad från tex observationsmetoder kan man även få kvantitativa mått på rörelsehastighet och repetitivitet. Tre sådana mätmetoder har utvecklats vid Arbets- och miljömedicin i Lund: elektromyografi, inklinometri och goniometri. De kan användas var för sig eller i kombination med varandra beroende på den frågeställning man utgår ifrån. Med dessa metoder kan man mäta arbetsställningar och rörelser för huvud, nacke, rygg, armar och handleder, samt muskelbelastning i skuldror och underarmar. Utrustningen är liten, lätt och smidig och kan bäras av försökspersonen under en hel normal arbetsdag. Förutom att beskriva exponeringen under en hel arbetsdag kan analysen även delas upp på de olika arbetsuppgifterna.

Åtgärdsnivåer mot belastningsskada

Med dessa tekniska mätmetoder har vi registrerat arbetsbelastningen i många olika yrken, och samtidigt kartlagt besvärsförekomsten i samma grupper. Detta har gett oss möjlighet att bedöma nivåer och beräkna samband mellan arbetsbelastning och besvär/sjukdom i rörelseorganen.

I rapporten Åtgärdsnivåer mot belastningsskada har vi utifrån insamlade data, sambandsanalyser och vår grupps samlade kompetens och erfarenhet, definierat åtgärdsnivåer för fysisk belastning. Om dessa nivåer överskrids anser vi att exponeringen är oacceptabelt hög och det föreligger hög risk för belastningsskada. Därmed krävs åtgärder för att minska belastningen.

Elektromyografi

Med elektromyografi (EMG) mäter man muskelns elektriska aktivitet med elektroder som klistras på huden över muskeln. Aktiviteten normeras mot den aktivitet som man får när personen gör en maximal kontraktion. Från registreringarna beräknar vi ”statisk”, medel och toppbelastning och även hur stor andel av arbetstiden som musklerna får vila/återhämta sig. Oftast mäter vi på trapeziusmuskeln och underarmens extensormuskler.

Inklinometer

Inklinometrar är elektroniska lod som registrerar lutning i förhållande till lodlinjen. Genom att tejpa en på huvudet och en på ryggen går det att mäta framåt/bakåt och sidoböjning av huvud och rygg, och nackvinkeln kan beräknas som skillnaden mellan huvudet och ryggens vinklar. Vi använder dem också för att mäta armarnas elevation. Förutom vinkelfördelningarna för huvud, nacke, rygg och överarmar beräknas också rörelsehastigheterna.

Goniometer

En goniometer består av två tunna, sex centimeter x två centimeter stora, plastblock som är förbundna med en mjuk sju centimeter lång spiralfjäder. Det ena blocket tejpas på handens ovansida i linje med långfingret, och det andra på underarmens ovansida. Goniometern registrerar både framåt/bakåt- och sidoböjningen i handleden. Mätningarna ger en två-dimensionell beskrivning av handledsvinklarna. Vinkelhastighet, vinkelacceleration och repetitiviten i arbetet beräknas också.

Användningsområden

Arbets- och miljömedicin (AMM) i Lund ligger i framkant med användandet av dessa metoder och har använt sig av dessa för att kartlägga ett fyrtiotal olika arbeten. Förutom att mäta exponeringen i olika arbeten och arbetsuppgifter är metoderna mycket lämpliga för att mäta skillnader mellan olika arbetsuppgifter och effekter av interventioner. De har använts i samarbeten med institutioner, kliniker och företagshälsovård både i Sverige och internationellt.

I ett samarbete mellan AMM i Göteborg och AMM i Lund har vi genomfört mätningar vid montering av rullager på SKF i Göteborg. Frågeställningarna var hur belastning är i förhållande till andra arbeten, hur den beror av vilka rullager som monteras och hur en planerad ökning av produktionen kommer att påverka belastningen och risken för muskuloskeletala besvär. Resultaten har presenterats för SKF och är publicerade i en rapport.

I en interventionsstudie av prismaglasögon i tandvården, där inklinometri användes för att mäta effekten, visade det sig att prismaglasögonen minskade huvudet och nackens framåtböjning med 5 grader när man arbetade i munhålan. Studien var ett samarbete mellan Institutet för Stressmedicin i Göteborg, företagshälsovården Hälsan och Arbetslivet i Västra Götalansregion och AMM i Lund. Samtliga mätning på tandhygienister och tandläkare utfördes av en sjukgymnast från företagshälsovården. Resultaten har presenterat på konferenser, bl.a. medicinska riksstämman och är publicerade som en vetenskaplig artikel.

I sitt examensarbete inom Ergonomi och MTO vid KTH: ”Hand Arm Riskbedömnings-Metod (HARM) – utvärdering av en metod för riskbedömning av biomekanisk belastning av övre extremiteten vid manuellt arbete samt dess lämplighet vid arbetsmiljötillsyn” (http://kth.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:537187 använde Ann-Britt Gunnarsson och Minke Wersäll goniometri och inklinometri för att validera observationsmetoden när det gäller arbetsställningar för huvud/nacke, skuldra/överarm och handled, samt rörelserna i handleden.

Ann-Britt och Minke arbetar som arbetsmiljöinspektörer och HARM kommer att användas som en metod för ergonomiska bedömningar av Arbetsmiljöverket. I examensarbetet refereras till en vetenskaplig översiktsartikel om observationsmetoder (Takala E-P, Pehkonen I, Forsman M, Hansson G-Å, Mathiassen SE, Neumann P, Sjøgaard G, Veiersted KB, Westgaard RH, Winkel J. Systematic evaluation of observational methods assessing biomechanical exposures at work. Scand J Work Environ Health 2010;36:3-24.) som är fritt åtkomlig på nätet (http://www.sjweh.fi/show_abstract.php?abstract_id=2876).

Mer information

Om du vill veta mer om tekniska mätmetoder kan du kontakta Henrik Enquist eller Camilla Dahlqvist vid Arbets- och miljömedicin, Region Skåne/Lunds universitet.

Webadmin, FHV-metodik


Kontakta Webadmin
Referenser